Eric Bibb
Amerikansk folkmusikadel (far Leon Bibb, gudfar Paul Robeson) som bosatte sig i Stockholm och blev en av världens mest Grammy-nominerade akustiska bluesartister, med över 50 album från "Good Stuff" (1997) till "Ridin'" (2023).
Musikaliskt inflytande
Bibbs decennier i Stockholm gör honom till en genuin brofigur mellan amerikansk akustisk bluestradition och den svenska/europeiska bluesscenen — en bosatt ambassadör vars Grammy-nominerade katalog har format hur en generation europeiska akustiska bluesmusiker närmar sig genren. (Källa: Wikipedia)
Formativa upplevelser
- •1959: Får sin första stålsträngade gitarr vid åtta års ålder. (Källa: Wikipedia)
- •1969: Uppträder för Negro Ensemble Company i New York. (Källa: Wikipedia)
- •1970: Flyttar till Paris vid 19 års ålder; lär sig bluesgitarrteknik av Mickey Baker. (Källa: Wikipedia)
- •Flyttar till Stockholm och fördjupar sig i förkrigstidens akustiska blues. (Källa: Wikipedia)
- •1997: Släpper "Good Stuff" på Opus 3/Earthbeat, sitt genombrott under Stockholmstiden. (Källa: Wikipedia)
- •2004–2011: Telarc International-åren ger upphov till "Friends," "Diamond Days," "Spirit I Am" och "Booker's Guitar." (Källa: Wikipedia)
- •2017: "The Happiest Man in the World" med Danny Thompson vinner Blues Music Award för Acoustic Album of the Year. (Källa: Blues Music Awards)
- •2023: "Ridin'" når topp 10 på blueslistorna och får en Grammy-nominering. (Källa: Wikipedia)
Instrument och utrustning
Gitarr
Hans kärninstrument sedan åtta års ålder; central för hans akustiska blues-identitet.
Sång
Varm, folkinspirerad sångstil förankrad i hans uppväxt med musikteater och folkmusik.
Historier & anekdoter
"Som barn träffade Bibb en ung Bob Dylan, som gav honom ett karriärformande råd: "Håll det enkelt, glöm allt det där flashiga." (Källa: Wikipedia)"
"Bibbs gudfar var skådespelaren, sångaren och medborgarrättsaktivisten Paul Robeson — en koppling som speglar hur djupt inbäddad hans familj var i mitten av 1900-talets svartamerikanska kultur- och politiska liv. (Källa: Wikipedia)"
"Trots att han är född och uppvuxen i USA har Bibb tillbringat så stor del av sin karriär baserad i Sverige att han där numera allmänt betraktas som en bosatt artist och en kulturell nyckelfigur i den svenska bluesscenen. (Källa: Wikipedia)"
Samarbetspartners
Långvarig samarbetspartner på flera inspelningar.
Medverkar på "Me to You" (Code Blue).
Brittisk basist; samarbetade på "The Happiest Man in the World" (2016), vinnare av ett Blues Music Award.
Hans far; samarbetade på "A Family Affair" (2002).
Återkommande samarbetspartner.
Återkommande samarbetspartner.
Se & Lyssna
Eric Bibb & Cyndee Peters — Lead Me, Guide Me
Hans van der Linden
Se & Lyssna
Diskografi
| År | Titel | Producent | Studio | Label | Lista | Försäljning | Musiker | YouTube | Noteringar |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1997 | Good Stuff | — | — | Opus 3 / Earthbeat | — | — | — | Genombrottsalbum från Stockholmstiden. | |
| 2004 | Friends | — | — | Telarc International | — | — | — | Det första av de hyllade Telarc-tidens album. | |
| 2008 | Spirit I Am | — | — | Telarc International | — | — | — | Innehåller "In My Father's House." | |
| 2010 | Booker's Guitar | — | — | Telarc International | — | — | — | En hyllning till Delta-bluesgitarristen Bukka White. | |
| 2017 | The Happiest Man in the World | — | — | — | — | — | Danny Thompson (Kontrabas) | Samarbete med den brittiske basisten Danny Thompson; vann Blues Music Award för Acoustic Album of the Year. | |
| 2021 | Dear America | — | — | Provogue Records | — | — | Eric Gales (Gitarr (gäst)), Ron Carter (Bas (gäst)) | Med Eric Gales och Ron Carter. | |
| 2023 | Ridin' | — | — | Provogue Records | — | — | — | Nådde topp 10 på blueslistorna; Grammy-nominerat. |
Booking / Kontakt
Är du artisten själv, eller representerar du bandet eller bookingbyrån? Vi vill att bokningsinformationen här alltid ska vara korrekt och uppdaterad. Skicka gärna rätt uppgifter via vårt kontaktformulär, så uppdaterar vi profilen så snart som möjligt. Gå till kontaktformuläret