Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Eric Clapton
Photo: Raph_PH, 2020 (Wikimedia Commons / Flickr, CC BY 2.0)
British

Eric Clapton

Född: March 30, 1945, Ripley, Surrey, England• United Kingdom
British Blues BoomBlues Rock

Slowhand är fortfarande på turné — gav ut albumet Meanwhile 2024, släppte en utökad nyutgåva av Journeyman 2025, och ger sig ut på en ny Europa- och USA-turné 2026.

Instrument
Electric guitar, Voice
Skivbolag
Decca, Polydor, RSO, Reprise
från
England — British blues boom
Född
March 30, 1945, Ripley, Surrey, England
Eric Clapton lämnade Yardbirds samma dag som bandet fick sin första stora hit. "For Your Love" blev stor i mars 1965 och drev bandet bestämt mot pop — och Clapton, bara nitton år gammal, gick ut samma dag hellre än att fortsätta spela musik han inte längre ansåg vara blues. Det är den enskilt tydligaste datapunkten för att förstå allt han gjorde under de kommande sex decennierna. Han föddes Eric Patrick Clapton den 30 mars 1945 i Ripley, Surrey, England. Hans mor, Patricia, var sexton år när hon fick honom med den kanadensiske soldaten Edward Walter Fryer, som aldrig uppfostrade honom; hon åkte till Tyskland med en annan soldat kort därefter, och Clapton uppfostrades av sina morföräldrar, Rose och Jack Clapp, och trodde i åratal att de var hans föräldrar (Källa: Wikipedia). Vid tretton års ålder fick han en akustisk Hoyer-gitarr men gav först upp den eftersom den var för svår; två år senare återvände han till den på allvar, absorberade bluesskivor besatt och använde en bärbar bandspelare för att lista ut soli ton för ton. Vid sexton års ålder gatumusicerade han runt Kingston, Richmond och Londons West End (Källa: Wikipedia). Han gick med i Yardbirds i oktober 1963, och förde in en djup fördjupning i Chicago-blues — Buddy Guy, Freddie King, B.B. King — i bandets ljud. Det var här han fick smeknamnet "Slowhand," myntat av promotorn Giorgio Gomelsky som ett ordspel på det långsamma klappandet publiken gav medan Clapton, mitt i en låt, strängade om en trasig gitarrsträng istället för att sluta spela (Källa: Wikipedia). Efter att ha lämnat Yardbirds 1965, gick han med i John Mayalls Bluesbreakers, där han snabbt fick ett rykte som den bästa bluesgitarristen på Londons klubbscen. Albumet "Blues Breakers – John Mayall – With Eric Clapton" (1966), kallat "The Beano Album" av fans efter serietidningen Clapton ses läsa på omslaget, gavs inte ut förrän efter att han redan hade lämnat bandet — men det blev en av de mest inflytelserika bluesgitarrskivorna som någonsin gjorts i Storbritannien (Källa: Wikipedia). 1966 bjöd trumslagaren Ginger Baker in honom att bilda Cream tillsammans med basisten Jack Bruce — en power-trio som förvandlade bluesstrukturer till utdragen, virtuos improvisation, med dess mest bestående bluesuttryck som en livecover av Robert Johnsons "Crossroads." Cream upplöstes efter 28 månader under tyngden av interna spänningar och droganvändning. En kort avstickare genom supergruppen Blind Faith 1969 (med Baker, Steve Winwood och Ric Grech) producerade "Presence of the Lord" innan den upplöstes inom sju månader (Källa: Wikipedia). 1970 bildade han Derek and the Dominos specifikt för att fly den "stjärnkult" som byggts upp kring hans namn, och spelade in under ett halvanonymt bandnamn med Bobby Whitlock, Carl Radle och Jim Gordon. Deras enda album, "Layla and Other Assorted Love Songs," hade tvillinggitarrer med Duane Allman — som Clapton senare kallade "den musikaliska bror jag aldrig hade men önskade att jag hade" — och titelspåret, inspirerat av den persiske poeten Nizami Ganjavis berättelse om obesvarad kärlek, blev hans signaturkomposition (Källa: Wikipedia). Under 1970-talet rörde han sig mellan blues och mainstream-rock, och fick en oväntad solohit med J.J. Cale-covern "After Midnight" och sin första etta-singel med en cover av Bob Marleys "I Shot the Sheriff" 1974 — och hjälpte till att föra in reggae i mainstream i processen. Heroinberoende satte honom ur spel under stora delar av tidigt 1970-tal; svår alkoholism följde, tills han checkade in på Hazeldens behandlingscenter i januari 1982 och uppnådde nykterhet, delvis krediterat en fördjupad religiös tro (Källa: Wikipedia). Han återvände avgörande till bluesen senare i karriären. "From the Cradle" (1994) var, enligt hans egen beskrivning, ett kärleksbrev till genren — fullständiga elgitarrbehandlingar av bluesstandarder, hans mest eldiga spelande sedan Derek and the Dominos. Ett decennium senare ägnade han två hela album åt en enda gestalt: "Me and Mr. Johnson" och "Sessions for Robert J" (båda 2004), som täckte de inspelade verken av Robert Johnson, deltabluesmannen vars 29 bevarade låtar Clapton hade studerat sedan tonåren. Han spelade också in "The London Howlin' Wolf Sessions" med Howlin' Wolf själv, och B.B. King — som kallade Clapton "nummer ett inom rock'n'roll som gitarrist" — blev både en nära vän och inspelningspartner (Källa: Wikipedia). 1991 dog hans fyraårige son Conor efter att ha fallit från ett fönster på 53:e våningen i New York. Clapton kanaliserade sorgen till "Tears in Heaven," som vann sex Grammy-priser, och började delta i AA-möten på allvar. Sedan 1999 har han varit värd för den periodiska Crossroads Guitar Festival — uppkallad efter Robert Johnson-låten via Creams cover — som samlar in pengar till missbruksbehandlingscentret han grundade på Antigua och visar upp blues- och rockgitarrister över generationer (Källa: Wikipedia). Han har 18 Grammy-priser, är invald i Rock and Roll Hall of Fame tre gånger (som soloartist, med Yardbirds, och med Cream), och utnämndes till CBE 2004.

Musikaliskt inflytande

Eric Claptons karriär är ett decennier långt argument för att bluesen är grundvalen allt annat i rocken vilar på — en övertygelse så stark att den fick honom att lämna ett hitband 1965 och, trettio år senare, ägna två hela album åt en enda deltabluesman, Robert Johnson. Hans Crossroads Guitar Festival, som pågått sedan 1999, har blivit en av de främsta institutionerna som kopplar samman bluestraditionen med nya generationer gitarrister, och B.B. King själv kallade honom "nummer ett inom rock'n'roll som gitarrist" (Källa: Wikipedia).

Influenser

Robert JohnsonFreddie KingB.B. KingBuddy Guy

Historier & anekdoter

"Clapton meddelade återkomsten av sin Crossroads Guitar Festival för 2026 års upplaga, hållen 26–27 september på Moody Center i Austin, Texas, med en artistlista som inkluderar Pete Townshend, Trey Anastasio, John Mayer, Derek Trucks, Buddy Guy, Billy Gibbons och Joe Bonamassa; han meddelade också en kort turné med solospelningar från 6–17 september 2026 som upptakt till festivalen. (Källa: Ultimate Classic Rock; Crossroads Guitar Festival)"

Se & Lyssna

Utvald

Cream - Crossroads [Live at Winterland 1968] HQ

His breakthrough blues statement with Cream, covering Robert Johnson.

Billy Shears

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Kända låtar

01Crossroads (Cream)
02Layla (Derek & the Dominos)
03Have You Ever Loved a Woman
04Five Long Years
05I Shot the Sheriff

Externa länkar

Booking / Kontakt

Bookingbyrå
Inte offentligt tillgängligt
Agent/management
Inte offentligt tillgängligt
Booking-e-post
Inte offentligt tillgängligt
Bookingtelefon
Inte offentligt tillgängligt

Actively touring; official Crossroads Guitar Festival site is the best current source for confirmed 2026 dates. No direct public personal booking contact found (represented through major agencies for large-scale touring).

Källa

Är du artisten själv, eller representerar du bandet eller bookingbyrån? Vi vill att bokningsinformationen här alltid ska vara korrekt och uppdaterad. Skicka gärna rätt uppgifter via vårt kontaktformulär, så uppdaterar vi profilen så snart som möjligt. Gå till kontaktformuläret

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken