Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Etta James
Photo: Roland Godefroy, Deauville 1990 (Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)
Classic

Etta James

Denna artist är inte längre bland oss.
Född: January 25, 1938, Los Angeles, California · Död: January 20, 2012, Riverside, California (leukemia, Alzheimer's disease, MRSA infection)• United States
Soul BluesR&B
Instrument
Voice
Skivbolag
Modern, Chess / Argo, Island
från
Los Angeles / Chess Records Chicago
Född
January 25, 1938, Los Angeles, California
Rock and Roll Hall of Fame kallade Etta James "en av de största rösterna i sin tidsålder" och, enklare, "för alltid bluesens matriark." Den titeln kom till ett enormt personligt pris — en barndom präglad av våld som användes för att pressa fram en röst, och decennier av missbruk som upprepade gånger nästan avslutade karriären som den rösten byggde. Hon föddes Jamesetta Hawkins den 25 januari 1938 i Los Angeles, av den fjortonåriga Dorothy Hawkins, som ofta var frånvarande i dotterns liv. James kände aldrig sin far med säkerhet; hon spekulerade i åratal om att det var poolspelaren Rudolf "Minnesota Fats" Wanderone (Källa: Wikipedia). Uppväxt huvudsakligen hos en fosterfamilj, upplevde hon en barndom präglad av grymhet: hennes fosterfar, känd som "Sarge," tvingade henne att sjunga under fulla pokerkvällar genom misshandel, en upplevelse hon sa gav henne livslånga svårigheter att sjunga på kommando. Vid fem års ålder började hon formell röstträning under James Earle Hines vid St. Paul Baptist Church i södra centrala Los Angeles, där Hines enligt uppgift slog henne i bröstet medan hon sjöng för att pressa fram kraft från mellangärdet — brutala metoder som ändå byggde instrumentet världen skulle komma att känna (Källa: Wikipedia). Vid fjorton års ålder träffade hon bandledaren Johnny Otis, som hjälpte hennes vokalgrupp Creolettes att skriva kontrakt med Modern Records under ett nytt namn, Peaches — och gav henne också ett nytt namn, genom att omforma "Jamesetta" till "Etta James." Deras första singel, "The Wallflower" (ursprungligen "Roll With Me, Henry," omdöpt till "Work with Me, Annie"), nådde nummer 1 på R&B-listan i februari 1955 och öppnade dörrarna för en nationell turné som förband till Little Richard (Källa: Wikipedia). 1960 skrev hon kontrakt med Chess Records och gav ut sitt debutalbum, "At Last!" Titelspåret — en cover av Glenn Miller-standarden från 1942 — nådde bara nummer 2 på R&B-listan vid utgivningen, men blev under de följande decennierna så definitivt hennes att det nu är omöjligt att skilja låten från hennes röst. "Something's Got a Hold on Me" följde 1962, och nådde nummer 4 R&B. Hennes karriär stannade sedan upp under mitten av 1960-talet medan heroinberoende tog grepp — en vana hon finansierade genom checkförfalskning, receptbedrägeri och stöld, vilket ledde till gripanden 1966 och 1969 (Källa: Wikipedia). En comebacksession 1967 vid FAME Studios i Muscle Shoals, Alabama, producerade "Tell Mama," en topp-10 R&B-hit, med "I'd Rather Go Blind" på B-sidan — en låt som aldrig listades som singel men som blev en av de mest coverade bluesstandarderna under seklet. 1973 fick hennes självbetitlade album med producenten Gabriel Mekler en Grammy-nominering. Gripen igen för heroininnehav 1973, dömdes hon till behandling 1974 och tillbringade sjutton månader på Tarzana psykiatriska sjukhus vid 36 års ålder — en upplevelse hon senare sa "förändrade hennes liv," även om missbruksproblem fortsatte efteråt (Källa: Wikipedia). Hon byggde stadigt upp sig igen från slutet av 1970-talet: ett framträdande på Montreux Jazz Festival 1978 och en förbandsplats åt Rolling Stones, ett gästframträdande med Grateful Dead 1982, och ett framförande av "When the Saints Go Marching In" vid öppningsceremonin för OS i Los Angeles 1984. Hennes album "Seven Year Itch" från 1988 på Island Records markerade en fullständig comeback. Hon invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1993, och 1994 vann hon sin första tävlande Grammy för "Mystery Lady: Songs of Billie Holiday." Ett Grammy Lifetime Achievement Award följde 2003, och ytterligare tävlande vinster kom för "Let's Roll" (2004) och "Blues to the Bone" (2005) (Källa: Wikipedia). Gift med Artis Mills från 1969 till sin död — han avtjänade tio år i fängelse för heroininnehav under deras äktenskap — uppfostrade hon två söner, Donto och Sametto James, som båda blev professionella musiker och senare uppträdde som hennes rytmsektion. Hon gav ut sitt sista album, "The Dreamer," 2011 och tillkännagav sin pension samma år. Hon dog den 20 januari 2012 på Riverside Community Hospital i Riverside, Kalifornien, av komplikationer från leukemi, Alzheimers sjukdom och en MRSA-infektion, fem dagar före sin 74-årsdag (Källa: Wikipedia).

Musikaliskt inflytande

Etta James altröst byggde bro mellan R&B, rock'n'roll, soul, jazz och blues så fullständigt att "At Last" har blivit ett permanent inslag på bröllop över hela världen, medan "I'd Rather Go Blind" nu är en av de mest coverade bluessångerna som någonsin skrivits, inklusive en hitversion av Chicken Shack 1968. Hon påverkade direkt Diana Ross, Janis Joplin, Bonnie Raitt, Christina Aguilera, Amy Winehouse, Adele och Beyoncé — som porträtterade James i filmen "Cadillac Records" 2008 — och "Something's Got a Hold on Me" samplades i Avicii's "Levels" och Flo Ridas "Good Feeling", båda från 2011. Rolling Stone rankade henne som nummer 22 bland de 100 största sångarna genom tiderna (Källa: Wikipedia).

Influenser

Billie HolidayGospel and R&B tradition

Familj och privatliv

Mor

Fjorton år gammal när Etta föddes; ofta frånvarande i sin dotters liv.

Make

Gift 1969 fram till hennes död 2012; avtjänade 10 år i fängelse för heroininnehav under deras äktenskap.

Son

Trummis; spelade i sin mors band.

Son

Basist; spelade i sin mors band.

Formativa upplevelser

  • •5 år gammal: Börjar formell sångutbildning under James Earle Hines vid St. Paul Baptist Church, Los Angeles. (Källa: Wikipedia)
  • •14 år gammal: Träffar Johnny Otis, som skriver kontrakt med hennes sånggrupp på Modern Records och byter namn på henne till Etta James. (Källa: Wikipedia)
  • •1955: "The Wallflower" når etta på R&B-listan; nationell turné som förband till Little Richard. (Källa: Wikipedia)
  • •1960: Skriver kontrakt med Chess Records; debutalbumet "At Last!" (Källa: Wikipedia)
  • •1974: Döms till drogbehandling; tillbringar 17 månader på Tarzana Psychiatric Hospital. (Källa: Wikipedia)
  • •1993: Invald i Rock and Roll Hall of Fame. (Källa: Wikipedia)

Instrument och utrustning

Sång

Röst (alt)

Förenade R&B, rock'n'roll, soul, jazz och blues under en sex decennier lång karriär.

Historier & anekdoter

"Hennes fosterfar "Sarge" tvingade henne att sjunga under fulla pokerkvällar genom misshandel — en upplevelse hon sa gav henne livslånga svårigheter att sjunga på beställning. (Källa: Wikipedia)"
"Johnny Otis skapade hennes artistnamn genom att kasta om "Jamesetta" till "Etta James." (Källa: Wikipedia)"
"Genom sin mor introducerades hon till Nation of Islams läror, gick senare med i Malcolm X:s tempel i Harlem som "Jamesetta X" och blev vän med en ung Cassius Clay (Muhammad Ali). (Källa: Wikipedia)"
"2009 klagade hon offentligt på att inte ha blivit inbjuden att framföra "At Last" själv efter att Beyoncé sjungit den på president Obamas installationsbal — kommentarer hon senare kallade skämt födda ur sårade känslor, senare delvis tillskrivna Alzheimer-relaterad demens. (Källa: Wikipedia)"
"Hennes självbiografi från 1995, "Rage to Survive," skriven tillsammans med David Ritz, skildrar hennes karriär och kamp med egna ord. (Källa: Wikipedia)"

Samarbetspartners

Upptäckte henne, skrev kontrakt med henne på Modern Records och skapade hennes artistnamn.

Sjöng bakgrundssång på hans "Back in the U.S.A."

Producerade "Deep in the Night" (1978) och "The Right Time" (1992).

Porträtterade James i filmen "Cadillac Records" från 2008, med framförande av "At Last."

Se & Lyssna

Utvald

Etta James - I'd Rather Go Blind (Live – Montreux Jazz Festival 1977) [HQ]

Her most covered blues standard, recorded originally as a B-side in 1967.

YouTob

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Diskografi

ÅrTitelProducentStudioLabelListaFörsäljningMusikerYouTubeNoteringar
1955"The Wallflower" (som the Peaches)Johnny Otis—Modern Records———Nådde etta på R&B-listan; nationell turné som förband till Little Richard.
1960At Last!——Chess/Argo Records——Riley Hampton (Arrangör, dirigent)Debutalbum; titelspåret blev hennes definierande signaturlåt.
1962Etta James——Argo Records———Innehåller "Something's Got a Hold on Me," 4:e plats på R&B-listan.
1967"Tell Mama" / "I'd Rather Go Blind"Rick Hall—Cadet Records———Comebacksession på FAME Studios, Muscle Shoals; B-sidan blev en av de mest coverade blueslåtarna någonsin skrivna.
1973Etta JamesGabriel Mekler—Chess Records———Självbetitlat album; Grammy-nominerat.
1978Deep in the NightJerry Wexler—Warner Bros.————
1988Seven Year Itch——Island Records———Fullständig kommersiell comeback.
1992The Right TimeJerry Wexler—Elektra Records————
1994Mystery Lady: Songs of Billie Holiday——Private Music———Vann Grammy Award, Best Jazz Vocal Performance, Female — hennes första tävlingsvunna Grammy.
2004Let's Roll——RCA/Private Music———Vann Grammy Award, Best Contemporary Blues Album.
2005Blues to the Bone——RCA Victor———Vann Grammy Award, Best Traditional Blues Album.
2011The Dreamer——Verve Forecast———Sista studioalbumet; tillkännagav pension samma år.

Kända låtar

01At Last
02I'd Rather Go Blind
03Tell Mama
04Something's Got a Hold on Me
05The Wallflower (Dance with Me, Henry)

Externa länkar

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken