Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Inga Rumpf
Photo: Anne de Wolff (official press photo, ingarumpf.de)
Classic

Inga Rumpf

Född: 2 August 1946, Hamburg, Germany• Germany• Aktiv: 1965–present
Blues RockSoulRockGospel

Hamburgrösten bakom Frumpy och Atlantis på 1970-talet, som sedan byggt en 50-årig solokarriär i skärningspunkten mellan blues, soul och rock — tvåfaldig vinnare av tyska Blues Award, som jammade med Rolling Stones Keith Richards redan 1988. Hon fyllde 80 år den 2 augusti 2026, och firade jubileet med en konsert i Elbphilharmonie i Hamburg den 13 september, utgiven som livealbumet Inga 80.

Instrument
Vocals, Acoustic Guitar, Piano
Skivbolag
Philips, Vertigo, RCA, Mercury, 25th Hour Music, MiG Music
från
Wesermarsch, Lower Saxony, Germany (formerly Hamburg)
Född
2 August 1946, Hamburg, Germany
Inga Rumpf har i över sextio år varit en av Tysklands mest särpräglade röster, utan att någonsin låta sig instängas i ett fack. Hon föddes den 2 augusti 1946 i Hamburg, dotter till en sjömansfar och en sömnadskunnig mor från Ostpreussen, och växte upp i stadsdelen St. Georg — då ett rödljusdistrikt, "ett helt annat område än i dag" med hennes egna ord (Källa: taz.de-intervju, 1 augusti 2026; de.wikipedia.org/wiki/Inga_Rumpf). Som barn gick hon dörr till dörr i hyreshuset och frågade grannarna "Får jag sjunga något?" — titeln på hennes självbiografi från 2021 kommer direkt från denna barndomsvana (Källa: taz.de-intervju; Hellfire-Magazin). Hon upptäcktes i ett Hamburg-tehus av engelsmannen John O'Brien-Docker och blev 1965 sångerska i folkrockpionjärbandet Die City Preachers, vars trummis en tid var en ung Udo Lindenberg (Källa: de.wikipedia.org; taz.de-intervju). År 1970 var hon med och grundade Frumpy tillsammans med Carsten Bohn, Jean-Jacques Kravetz och Karl-Heinz Schott — ett band som Frankfurter Allgemeine Zeitung kallade hem för "den största individuella sångtalangen" i tysk rock, och för vilket Musik Express läsare 1973 utsåg Rumpf till bästa kvinnliga rocksångerska (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Frumpy; ingarumpf.de/Downloads/Daten-Fakten). Efter Frumpy följde supergruppen Atlantis (1972–76) med bland andra gitarristen Frank Diez, med inspelningar i Londons Island Studios och turnéer i USA och Storbritannien som förband åt Aerosmith och Lynyrd Skynyrd (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Atlantis_(German_band)). Från 1975 byggde hon en lång solokarriär med över 40 album, undervisade vid Hamburgs konservatorium (1981–85), och blev från slutet av 1990-talet en central gospel- och bluesröst, bland annat som gäst på B.B. Kings avskedsturné 2005/2006 (Källa: evangelisch.de; ingarumpf.de/Downloads/Daten-Fakten). År 1988 reste Rolling Stones-medlemmarna Keith Richards och Ronnie Wood från Frankrike till London för att spela in med henne — Richards kallar hon fortfarande "min hjälte" (Källa: taz.de-intervju). Hon har vunnit tyska Blues Award för bästa kvinnliga vokalist två gånger (2018 och 2020) och mottog Hamburgs högsta kulturutmärkelse, Biermann-Ratjen-medaljen, samma år som hon fyllde 75 (Källa: ingarumpf.de/Downloads/Daten-Fakten; t-online.de). Den 13 september 2026 fyller hon 80 år med en utsåld konsert i Elbphilharmonie, som ska ges ut som livealbum (Källa: taz.de-intervju; elbphilharmonie.de).

Musikaliskt inflytande

Inga Rumpfs betydelse ligger i att hon, redan innan begreppet "kvinnlig rocksångerska" var vanligt i Tyskland, insisterade på att stå på scen som en jämbördig musiker bland män — klädd som sina bandkamrater, med långt hår och linne, så att publiken enligt henne själv "först vid andra ögonkastet" uppfattade att hon var kvinna (Källa: taz.de-intervju). Journalister har upprepade gånger försökt placera henne som "Tysklands Janis Joplin", något hon själv avvisar — "jag sjunger inte alls som Janis Joplin" — och just denna envishet kring en egen röst har gjort henne till en referens för kvinnliga blues- och rocksångerskor i Tyskland i sex decennier (Källa: taz.de-intervju). Att Tina Turner spelade in Rumpfs komposition "I Wrote a Letter" som B-sida till comebacksingeln "Let's Stay Together" 1983 är ett konkret bevis på räckvidden av hennes låtskriveri utanför de egna inspelningarna (Källa: taz.de-intervju; evangelisch.de).

Formativa upplevelser

  • •Sjöng som barn dörr till dörr i hyreshuset för några ören — vanan gav titeln till hennes självbiografi 'Darf ich was vorsingen?' (2021) (Källa: taz.de-intervju; Hellfire-Magazin).
  • •Upptäcktes i ett Hamburg-tehus av engelsmannen John O'Brien-Docker, som bildade Die City Preachers och gjorde henne till sångerska från 1965 (Källa: taz.de-intervju).
  • •Deltog i den tyska Schlager-tävlingen 1968 med 'Schade um die Tränen', i en turkos miniklänning hon pressades att bära av skivbolaget — ett tidigt kommersiellt sidospår innan hennes rock- och bluesidentitet befästes (Källa: de.wikipedia.org; taz.de-intervju).
  • •Var med och grundade Frumpy 1970, samma år som Hamburgklubben Onkel Pö öppnade — en plats hon kallar sitt 'andra vardagsrum', där hon såg Al Jarreau och Mitch Ryder spela live (Källa: taz.de-intervju).

Instrument och utrustning

Annat

Akustisk gitarr och piano

Spelar även akustisk gitarr och piano, synligt bland annat vid konserten i Nordenham i augusti 2026 (Källa: NWZ konsertrecension, 16 augusti 2026).

Sång

Sång

Hennes huvudinstrument genom hela karriären, från folkrock och krautrocksanknutna Frumpy till blues, soul och gospel under solo-åren (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Inga_Rumpf).

Historier & anekdoter

"1988 fick hon besök i London av Rolling Stones Keith Richards och Ronnie Wood, som båda reste från Frankrike för att spela in med henne — var och en med två flaskor whisky till sig själva, och en back bayerskt öl till henne. Hon kallar fortfarande Richards 'min hjälte' (Källa: taz.de-intervju, 1 augusti 2026)."
"Journalister har länge kallat henne 'Tysklands Janis Joplin', en jämförelse hon aktivt avvisar: 'Jag sjunger inte alls som Janis Joplin' (Källa: taz.de-intervju)."
"1983 spelade Tina Turner in Rumpfs komposition 'I Wrote a Letter' som B-sida till comebacksingeln 'Let's Stay Together' — Rumpf själv gjorde senare om låten till en ballad på dubbelalbumet 'Universe of Dreams & Hidden Tracks' (2021) (Källa: taz.de-intervju; evangelisch.de)."

Samarbetspartners

Bodde i kollektiv med Rumpf under de tidiga Hamburgåren och spelade trummor en period i Die City Preachers; de två uppträdde tillsammans igen på Lindenbergs MTV Unplugged 2011 (Källa: t-online.de; taz.de-intervju).

Organist/keyboardist, medgrundare av både Frumpy och Atlantis, senare fast samarbetspartner (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Frumpy; en.wikipedia.org/wiki/Atlantis_(German_band)).

Gitarrist i supergruppen Atlantis (1972–76) (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Atlantis_(German_band)).

Reste från Frankrike till London 1988 för att spela in med Rumpf, tillsammans med Ronnie Wood (Källa: taz.de-intervju).

Spelade 1983 in Rumpfs låt 'I Wrote a Letter' som B-sida till 'Let's Stay Together' (Källa: taz.de-intervju; evangelisch.de).

Bjöd in Rumpf som gästartist på sin avskedsturné 2005/2006 (Källa: evangelisch.de).

Se & Lyssna

Utvald

Inga Rumpf & Friends live | Rockpalast | 2006

WDR Rockpalast

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Press & citat

"Kvinnan är fortfarande helt lyssningsvärd på scenen. Röstmässigt omisskännlig, men vidare mognad som gammalt vin, så framträdde Inga Rumpf."
Michael Schnell · Konsertrecensent, RockTimes / Nordwest-Zeitung · 2009 — RockTimes
"Okej, lederna knakar, benen knastrar, lacken är sliten, men grundmålningen finns fortfarande kvar."
Jörg Eilers · Konsertrecensent, RockTimes / Nordwest-Zeitung · 2026 — Nordwest-Zeitung

Diskografi

ÅrTitelProducentStudioLabelListaFörsäljningMusikerYouTubeNoteringar
1970All Will Be Changed——Philips———Debutalbum med Frumpy.
1971Frumpy 2——Philips———Innehåller 'How the Gypsy Was Born', bandets mest kända låt.
1972By the Way——Philips———Frumpys tredje och sista studioalbum innan bandet blev Atlantis.
1972Atlantis——Vertigo———Debutalbum med supergruppen Atlantis, inspelat på Island Studios, London.
1973It's Getting Better——Vertigo———Andra Atlantis-albumet.
1975Get On Board——Vertigo———Fjärde och sista Atlantis-albumet innan Rumpf gick solo.
1975Second Hand Mädchen——RCA———Rumpfs debut som soloartist.
2005Live At Rockpalast 2006——MiG Music———Konsert inspelad 20 oktober 2006 i Bonn för WDR Rockpalast; utökad CD/DVD-utgåva 2024.
2013White Horses——25th Hour Music———Dubbel-LP, nådde femte plats på den tyska jazzlistan.
2021Universe of Dreams (& Hidden Tracks)——25th Hour Music———Dubbelalbum utgivet till Rumpfs 75-årsdag, innehåller en balladversion av 'I Wrote a Letter'.
2026Inga 80——TBA———Planerad livinspelning från 80-årskonserten i Elbphilharmonie, 13 september 2026.

Kända låtar

01How the Gypsy Was Born (Frumpy, 1971) (Källa: en.wikipedia.org/wiki/Frumpy)
02I Wrote a Letter (skriven av Rumpf, coverad av Tina Turner 1983, balladversion 2021) (Källa: taz.de-intervju)
03My Life Is A Boogie (livefavorit) (Källa: RockTimes konsertrecension, 2009)

Utmärkelser

2018
German Blues Award
Bästa sångerska, Baltic Blues Festival, Eutin
2020
German Blues Award
Bästa sångerska (upprepad vinst)

Externa länkar

Booking / Kontakt

Bookingbyrå
Inte offentligt tillgängligt
Agent/management
Andreas Linke (PR & Management)
Booking-e-post
Inte offentligt tillgängligt
Bookingtelefon
0171 5420439
Booking-URL
Inte offentligt tillgängligt

A separate agency, saveON | Multimedia Management, also lists Inga Rumpf among its represented artists (office@saveon.de) — unconfirmed by her own official site, reported here as secondary information only.

Källa

Är du artisten själv, eller representerar du bandet eller bookingbyrån? Vi vill att bokningsinformationen här alltid ska vara korrekt och uppdaterad. Skicka gärna rätt uppgifter via vårt kontaktformulär, så uppdaterar vi profilen så snart som möjligt. Gå till kontaktformuläret

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken