DE LÅNGSAMMA, SJÄLFULLA RÖTTERNA

Tillbaka till artister

Jimmy Page

Photo: Jim Summaria (Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)

British

Jimmy Page

Även känd som: James Patrick Page

Född: January 9, 1944, Heston, Middlesex, England• United Kingdom• Aktiv: 1963–present

British Blues BoomBlues RockHard Rock

Londons mest produktiva sessionsgitarrist i mitten av 1960-talet, sedan arkitekten bakom Yardbirds sista förvandling till Led Zeppelin — producent-gitarristen vars distance miking- och omvänt-eko-studiotekniker omformade hur en rockskiva kunde låta.

Innan Jimmy Page någonsin bildade sitt eget band hade han redan spelat på fler hitskivor än nästan någon annan i Storbritannien — som tonåring, utan sitt namn på en enda av dem. Den anonyma, hyperdisciplinerade sessionskarriären är den minst berättade delen av hans historia, och det är den delen som gjorde honom till rockens mest noggranna arkitekt (Källa: Wikipedia). James Patrick Page föddes den 9 januari 1944 i Heston, Middlesex, son till en plastfabrikschef och en sekreterare av irländsk härkomst; familjen flyttade senare till Epsom, Surrey. Han hittade en spansk gitarr hemma vid runt 12 års ålder, lärde sig nästan uteslutande på gehör, och uppträdde på BBC-tv som 13-åring med skiffle. Tidiga influenser var rockabillyn hos Scotty Moore och James Burton tillsammans med bluesen hos Elmore James och B.B. King (Källa: Wikipedia). År 1963, nitton år gammal, var Page en av Londons mest anlitade studiogitarrister, och arbetade under pseudonymen "Little Jim" för att undvika förväxling med kollegan Big Jim Sullivan, ibland med tre studiopass om dagen, sex dagar i veckan. Hans första stora kreditering, Jet Harris & Tony Meehans "Diamonds", nådde nummer 1 i januari 1963. Under de följande tre åren spelade han på skivor med the Who ("I Can't Explain"), the Kinks, Rolling Stones, Marianne Faithfull, Shirley Bassey och dussintals andra, och bidrog med gitarr till Beatles-filmen "A Hard Day's Night" (1964). Vid 1965 hade han också blivit husproducent och A&R-man för Andrew Loog Oldhams Immediate Records (Källa: Wikipedia). Han tackade nej till chansen att ersätta Eric Clapton i Yardbirds av lojalitet mot Clapton, men gick själv med i bandet i maj 1966 — först på bas, sedan i ett kortlivat tvillinggitarrformat tillsammans med Jeff Beck, och slutligen, efter Becks avgång, som ensam sologitarrist. Live blev bandets sound tyngre och mer improvisatoriskt, särskilt på utsträckta stycken som "Dazed and Confused" — en riktning, och en låt, Page skulle ta med sig rakt in i sitt nästa band (Källa: Wikipedia). När sångaren Keith Relf och trumslagaren Jim McCarty lämnade Yardbirds i juni 1968, satt Page kvar med kontrakterade skandinaviska turnédatum och inget band. Han värvade sessionsbasisten John Paul Jones, den okände Birmingham-sångaren Robert Plant, och Plants vän John Bonham på trummor. Efter en kort turné som "the New Yardbirds" döpte de om sig till Led Zeppelin den oktobern — bandet som skulle göra Page till, enligt de flesta mått, den bäst säljande rockgitarristen i sin generation, med nio studioalbum som alla nådde topp 10 i USA (sex av dem nummer 1) (Källa: Wikipedia). Lika mycket som hans spelande var det Pages arbete bakom mixerbordet som omformade hur rockskivor kunde låta. Han var pionjär inom "distance miking" — att placera mikrofoner långt från förstärkaren för att fånga rumsklang, ett knep lånat från 1950-talets Sun Studio-praxis — och använde bandvänt "omvänt eko", en teknik han säger sig ha uppfunnit 1967, på spår som "Whole Lotta Love" och "You Shook Me". Han roterade medvetet ljudtekniker (Glyn Johns, Eddie Kramer, Andy Johns) mellan albumen så att äran för produktionerna skulle hamna på honom. Han spelar också gitarr med en cellostråke, en teknik han plockade upp från en sessionskollega, använd med förödande effekt i liveversioner av "Dazed and Confused" (Källa: Wikipedia). Hans tre nyckelgitarrer berättar var sin del av historien: en 1959 Fender Telecaster med smeknamnet "the Dragon" — en gåva från Jeff Beck, handmålad med en psykedelisk drake, använd på tidiga Led Zeppelin-turnéer och för "Stairway to Heaven"-solot — och två 1959 Gibson Les Paul Standard, "Number One" (köpt av Joe Walsh för 500 dollar och hans huvudscengitarr från 1970 och framåt) och "Number Two" (anpassad med spolsplittring och fasomkopplare för alternativa stämningar, särskilt DADGAD). En kraftigt modifierad 1960 Gibson Les Paul Custom, stulen 1970, återfanns inte förrän 2015–2016 (Källa: Wikipedia). Efter att Led Zeppelin upplöstes 1980 efter John Bonhams död arbetade Page med filmmusik, bildade kort the Firm med Paul Rodgers, spelade in "Coverdale–Page" (1993) med David Coverdale, och återförenades upprepade gånger med Robert Plant — MTV-specialen "Unledded" 1994, "No Quarter", och albumet "Walking into Clarksdale" (1998). Han mottog OBE 2005, invaldes i Rock and Roll Hall of Fame två gånger — med Yardbirds (1992) och Led Zeppelin (1995) — och mottog Kennedy Center Honors tillsammans med Plant och Jones 2012 (Källa: Wikipedia).

Musikaliskt inflytande

Pages sessionsdisciplin och studieuppfinningsrikedom — distance miking, omvänt eko, medveten rotation av ljudtekniker — blev produktionsmallen för arenarock, medan hans gitarrspel som byggde bro mellan Yardbirds och Led Zeppelin direkt förde Chicago- och Delta-blues-vokabulär (Willie Dixon, Robert Johnson) in i arenor (Källa: Wikipedia; Rock and Roll Hall of Fame).

Se & Lyssna

Utvald

Jimmy Page & Robert Plant — Gallows Pole (live)

RobertPlantVEVO

Jimmy Page Solo — Stairway To Heaven (ARMS Concert 1983)

Jimmy Page Solo — Stairway To Heaven (ARMS Concert 1983)

The Yardbirds — live on French TV [Colourised] 1966 (feat. Jimmy Page & Jeff Beck)

The Yardbirds — live on French TV [Colourised] 1966 (feat. Jimmy Page & Jeff Beck)

Jimmy Page (Led Zeppelin) teaches "Whole Lotta Love" to Jack White & The Edge

Jimmy Page (Led Zeppelin) teaches "Whole Lotta Love" to Jack White & The Edge

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Externa länkar

YouTube Music Wikipedia

Booking / Kontakt

Är du artisten själv, eller representerar du bandet eller bookingbyrån? Vi vill att bokningsinformationen här alltid ska vara korrekt och uppdaterad. Skicka gärna rätt uppgifter via vårt kontaktformulär, så uppdaterar vi profilen så snart som möjligt. Gå till kontaktformuläret

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.