Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
John Lee Hooker
Performance photograph, Massey Hall, Toronto, 1978 — photographer unrecorded/unknown (Wikimedia Commons, public domain)
Delta

John Lee Hooker

Denna artist är inte längre bland oss.
Född: August 22, 1912 (per census records; the year has also been variously reported as 1915, 1917, 1920 or 1923), Tutwiler or near Clarksdale, Mississippi · Död: June 21, 2001, Los Altos, California (died in his sleep)• United States
Electric BluesBoogie Blues
Instrument
Electric guitar, Voice, Foot-stomp
Skivbolag
Modern, Vee-Jay, Chess, Silvertone
från
Mississippi → Detroit
Född
August 22, 1912 (per census records; the year has also been variously reported as 1915, 1917, 1920 or 1923), Tutwiler or near Clarksdale, Mississippi
John Lee Hooker spelade in så många låtar, för så många skivbolag, under så många olika namn, att ingen någonsin lyckats göra en fullständig räkning av hans sessioner — och han byggde nästan hela sin karriär på ett enda dröjande ackord och en fot som stampade takten på ett trägolv. Även hans födelsedatum är omtvistat: 1912, 1915, 1917, 1920 och 1923 har alla hävdats vid olika tillfällen, även om folkräkningar pekar på den 22 augusti 1912, antingen i Tutwiler eller nära Clarksdale, Mississippi. Han var son till William Hooker, en torpare och baptistpredikant, och Minnie Ramsey. När hans mor gifte om sig 1922 blev styvfadern William Moore — själv en bluessångare — den direkta källan till Hookers signaturljud, och lärde honom en dröjande, enackordsstil av blues som Hooker aldrig egentligen övergav resten av livet. En lokal musiker vid namn Tony Hollins gav också den unge Hooker hans första gitarr och ytterligare undervisning (Källa: Wikipedia). Han flyttade till Detroit 1943, fick jobb hos Ford Motor Company, och tillbringade kvällarna på bluesklubbarna på Hastings Street. Han arbetade som vaktmästare på en stålfabrik i Detroit 1948 när Modern Records gav ut "Boogie Chillen'" — en hypnotisk enackordsgroove som blev den bästsäljande "race record" 1949 och, året därpå, den första "down-home" elektriska bluessången att nå förstaplatsen på R&B-listan (Källa: Wikipedia). Eftersom han ständigt var kontrakterad till motstridiga, icke-exklusiva avtal, tillbringade Hooker 1950-talet med att i praktiken spela in samma låtar om och om igen för olika bolag under en roterande uppsättning pseudonymer — John Lee Booker för Chess och Chance Records, Johnny Lee för De Luxe, tillsammans med John Lee Cooker, Texas Slim, Delta John, Birmingham Sam and His Magic Guitar, Johnny Williams, och helt enkelt "the Boogie Man." Hans huvudsakliga kanal förblev Modern Records fram till tidiga 1950-talet, innan han bytte till Vee-Jay Records i mitten av 1950-talet, där han spelade in "Dimples" 1956, och han spelade också in för Chess, Savoy, Atlantic, Specialty och King under vägen (Källa: Wikipedia). Hans Chicago-session för Vee-Jay i oktober 1961 gav "Boom Boom," utgiven på albumet "Burnin'" 1962, som blev både en amerikansk R&B/pop-hit och, tre decennier senare, en brittisk topp-tjugo-hit igen 1992. Hans inspelning av "One Bourbon, One Scotch, One Beer" från 1966 för Chess/ABC-Bluesway — en låt ursprungligen skriven av Rudy Toombs för Amos Milburn 1953 — blev den version de flesta nu tänker på som den definitiva (Källa: Wikipedia). Genom 1970- och 80-talet arbetade och spelade han in med Canned Heat, Groundhogs, Steve Miller, Elvin Bishop och Van Morrison, och iscensatte sedan, 1989, en av bluesens stora sena karriärcomebacks med "The Healer," med Carlos Santana och Bonnie Raitt, som gav honom en Grammy för bästa traditionella blues-inspelning. Han följde upp med "Mr. Lucky" (1991), "Chill Out" (1995, också en Grammy-vinnare), och "Don't Look Back" (1997, ytterligare en Grammy-vinst för ett Van Morrison-samarbete) (Källa: Wikipedia). År 2000 fick han en Grammy Lifetime Achievement Award, utöver en stjärna på Hollywood Walk of Fame från 1997 och ett National Heritage Fellowship som går tillbaka till 1983. Han ägde fem hus vid slutet av sitt liv, inklusive fastigheter i Los Altos, Redwood City och Long Beach, Kalifornien, och dog i sömnen i sitt hem i Los Altos den 21 juni 2001. Han begravdes i Chapel of the Chimes columbarium och mausoleum i Oakland, Kalifornien — platsens mest berömda gäst (Källa: Find a Grave).

Musikaliskt inflytande

Hookers dröjande, enackordiga hypnotiska stil blev en direkt förlaga för Rolling Stones, Canned Heat (som ackompanjerade honom upprepade gånger och uppkallade en låt efter honom), och hela ZZ Tops boogie-rock-estetik. Hans sena karriärsamarbetspartners — Carlos Santana, Bonnie Raitt, Van Morrison, Los Lobos och Robert Cray, alla medverkande på "The Healer" och dess uppföljare — behandlade det att spela in med honom som något nära ett övergångsrit. Han fick fyra konkurrerande Grammy Awards plus en Lifetime Achievement Award, och invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1991 (Källa: Wikipedia).

Familj och privatliv

Far

Arrendator och baptistpredikant.

Mor

Gifte om sig 1922.

Styvfar

Bluessångare som lärde den unge Hooker hans dova enackordsstil på gitarr.

Formativa upplevelser

  • •1922: Modern gifter om sig med William Moore, som lärde Hooker hans karakteristiska dova enackordsstil. (Källa: Wikipedia)
  • •1943: Flyttar till Detroit, arbetar för Ford Motor Company, och tillbringar tid på bluesklubbarna vid Hastings Street. (Källa: Wikipedia)
  • •1948: "Boogie Chillen'" ges ut på Modern Records medan han arbetar som vaktmästare på ett stålverk — blir den bäst säljande "race record" 1949. (Källa: Wikipedia)
  • •1950-talet: Spelar in under en rad pseudonymer (John Lee Booker, Texas Slim, Delta John med flera) på grund av motstridiga icke-exklusiva kontrakt. (Källa: Wikipedia)
  • •1989: "The Healer," med Carlos Santana och Bonnie Raitt, ger nytt liv åt karriären och vinner en Grammy. (Källa: Wikipedia)

Instrument och utrustning

Gitarr

Elgitarr (dov enackordsstil)

Hela hans sound byggde på en hypnotisk, enackordad dov teknik som lärts av hans styvfar William Moore.

Annat

Foot-stomp-percussion

Höll takten genom att stampa foten i golvet, en hörbar och central del av hans karakteristiska groove.

Historier & anekdoter

"Spelade in under en rad olika pseudonymer — inklusive Texas Slim, Delta John och "Birmingham Sam and His Magic Guitar" — för att kringgå motstridiga icke-exklusiva skivkontrakt på 1950-talet. (Källa: Wikipedia)"
"Arbetade som vaktmästare på ett stålverk i Detroit i exakt det ögonblick "Boogie Chillen'" blev den bäst säljande "race record" 1949. (Källa: Wikipedia)"
"Han ägde fem hus vid slutet av sitt liv, en slående kontrast till hans start som son till en mississippisk arrendator. (Källa: Wikipedia)"

Samarbetspartners

Styvfar och bluessångare som direkt lärde honom hans karakteristiska dova gitarrstil.

Lokal musiker som gav den unge Hooker hans första gitarr.

Medverkade på hans comebackalbum "The Healer" från 1989, som vann en Grammy.

Samarbetade på "Don't Look Back" (1997), vilket gav Hooker ytterligare två Grammy.

Se & Lyssna

Utvald

John Lee Hooker - Boom Boom (Official Lyric Video)

Recorded October 1961, released on "Burnin'" (1962) — a US hit and a UK top-20 hit again in 1992.

JOHNLEEHOOKERVEVO

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Diskografi

ÅrTitelProducentStudioLabelListaFörsäljningMusikerYouTubeNoteringar
1948"Boogie Chillen'" (debut)Modern Records—Modern———Inspelad/utgiven 1948, nådde etta på R&B-listan 1949 — årets bäst säljande "race record."
1951Chess/Chance Records-eran (som "John Lee Booker")Chess / Chance—Chess / Chance———1951–1952, inspelad under pseudonym för att kringgå kontraktsrestriktioner.
1953De Luxe Records-eran (som "Johnny Lee")De Luxe Records—De Luxe———1953–1954.
1956Vee-Jay Records-eran, ChicagoVee-Jay Records—Vee-Jay——Eddie Taylor (Gitarr)Innehåller "Dimples" (1956) och "Boom Boom" (inspelad okt 1961, utgiven på "Burnin'" 1962).
1966Chess/ABC-Bluesway-eranDiverse—Chess / ABC-Bluesway———Innehåller "One Bourbon, One Scotch, One Beer" (1966), utgiven på "The Real Folk Blues."
1971Diverse skivbolag, med rockmusikerDiverse—Diverse——Steve Miller (Gitarr), Elvin Bishop (Gitarr)Inspelningar/turnéer på 1970-talet med Canned Heat, the Groundhogs, Steve Miller och Elvin Bishop.
1989The HealerChameleon / Pointblank—Chameleon——Carlos Santana (Gitarr), Bonnie Raitt (Sång)Comebackalbum med Carlos Santana och Bonnie Raitt; vann en Grammy för bästa traditionella bluesinspelning.
1991Mr. LuckyPointblank/Virgin—Pointblank———Uppföljaren till The Healer.
1995Chill OutPointblank/Virgin—Pointblank———Vann Grammy för bästa traditionella bluesalbum.
1997Don't Look BackPointblank/Virgin—Pointblank——Van Morrison (Sång)Vann två Grammy, inklusive bästa popsamarbete med sång för titelspåret med Van Morrison.

Externa länkar

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken