Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Savoy Brown
Photo: Jim Summaria, Kim Simmonds, 1975 (Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)
British

Savoy Brown

Även känd som: Savoy Brown Blues Band

Denna artist är inte längre bland oss.
Född: December 5, 1947, Newbridge, Caerphilly, Wales (Kim Simmonds) · Död: December 13, 2022 (Kim Simmonds)• United Kingdom• Aktiv: 1965–2022
British Blues BoomElectric BluesBlues Rock

Kim Simmonds kompromisslösa Chicago-bluesband, grundat 1965 och återuppbyggt av honom genom mer än sextio besättningsförändringar under femtiosju år — inklusive 1970 års avhopp som bildade Foghat — fram till hans död 2022.

Savoy Brown fick aldrig ett Woodstock-ögonblick eller en signaturhit på radion tillräckligt stor för att göra dem till ett husnamn, och det är precis poängen: i femtiosju år höll en man ett genuint kompromisslöst brittiskt bluesband på vägen genom mer än sextio besättningsförändringar, för han slutade helt enkelt aldrig (Källa: Wikipedia). Kim Simmonds föddes den 5 december 1947 i Newbridge, Caerphilly, Wales. Han bildade gruppen i Battersea, sydvästra London, 1965 tillsammans med munspelaren John O'Leary, efter att de två träffades av en slump i en skivaffär i Soho; de kallade sig Savoy Brown Blues Band för att tydligt tillkännage sin Chicago-blues-tillhörighet, "Savoy" lånat från det amerikanska bluesbolaget för en touch av elegans, "Brown" valt för sin platta, oglamorösa ärlighet. Simmonds förblev bandets enda konstanta medlem resten av sitt liv (Källa: Wikipedia). Savoy Brown blev nästan lika kända för vilka som lämnade bandet som för vilka som stannade. Deras debutuppsättning från 1967 — sångaren Brice Portius, keyboardisten Bob Hall, basisten Ray Chappell, trumslagaren Leo Manning — var borta inom några år, och vid ingången till 1970-talet hade gruppen cirkulerat genom sångaren Chris Youlden och gitarristen Dave Peverett. Sedan, i december 1970, lämnade Peverett tillsammans med basisten Tony Stevens och trumslagaren Roger Earl för att bilda Foghat med gitarristen Rod Price — ett avknoppningsband som skulle komma att sälja betydligt mer än bandet de lämnade, medan de fortfarande öppet handlade på sitt Savoy Brown-arv. Simmonds byggde helt enkelt upp bandet igen, vilket han skulle fortsätta göra i ytterligare ett halvt sekel (Källa: Wikipedia). Skivorna från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet förblir bandets kärnprestation: "Shake Down" (1967), "Getting to the Point" (1968), "Blue Matter" och "A Step Further" (båda 1969), och "Looking In" (1970), som nådde nummer 39 i Amerika — Savoy Brown fann, ovanligt för ett brittiskt bluesband från epoken, betydligt mer fotfäste i USA än hemma. "Hellbound Train" (1972) tryckte in dem i amerikansk topp 40. Kritikern Robert Christgau beskrev senare Savoy Brown, tillsammans med John Mayall, som den puristiska "medelvägen" i brittisk blues, i medveten kontrast till de högljuddare, tyngre banden samma scen också producerade (Källa: Wikipedia). Simmonds höll bandet igång i olika former genom de följande decennierna, och gav ut album inklusive "Rock 'N' Roll Warriors" (1981) — vars singel "Run to Me", en Smokie-cover, blev bandets högst listplacerade Billboard-post, nummer 68, den 31 oktober 1981 — "Make Me Sweat" och "Kings of Boogie" (båda 1988–89), och senare, mer puristiska blues-rock-skivor som "Strange Dreams" (2003) och "Voodoo Moon" (2011). "The Devil to Pay" (2015) nådde nummer 4 på Billboards Top Blues Albums-lista, en påminnelse om att Simmonds gitarrspel och låtskrivande inte hade förlorat något av sin skärpa djupt in i sextioårsåldern (Källa: Wikipedia). Kim Simmonds dog den 13 december 2022, 75 år gammal, och Savoy Browns femtiosju år långa lopp slutade med honom — det fanns i slutändan ingen version av bandet utan honom i centrum (Källa: Wikipedia).

Musikaliskt inflytande

Savoy Brown fungerade som en genuin talangpipeline för brittisk blues-rock — mest synligt genom Foghat, bildat av tre avhoppande medlemmar 1970 — medan Kim Simmonds femtiosjuåriga insisterande på att hålla ett puristiskt bluesband turnerande, till stor del oförminskat kommersiellt i Amerika, gjorde honom till en av epokens tystaste men mest ihärdiga fanbärare (Källa: Wikipedia).

Instrument och utrustning

Historier & anekdoter

"En postum självbiografi, »Street Corner Talking: The Autobiography of Kim Simmonds«, gavs ut av Schiffer Publishing den 28 februari 2026, med förord av producenten Mike Vernon MBE och bidrag från Simmonds hustru Debbie, som berättar om möten med Jimmy Page och Eric Clapton under hans sex decennier långa karriär. (Källa: Library Journal; Schiffer Publishing)"

Se & Lyssna

Utvald

Savoy Brown featuring Kim Simmonds — full set, Berlin Blues Fest

David ONeil @ The Blues Plate Special

Street Corner Talking - Kim Simmonds

Street Corner Talking - Kim Simmonds

Thunder, Lightning & Rain (Kim Simmonds) - Savoy Brown LIVE at the ABC

Thunder, Lightning & Rain (Kim Simmonds) - Savoy Brown LIVE at the ABC

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Externa länkar

YouTube Music Wikipedia

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken