Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Ten Years After
Photo: Jim Summaria, Alvin Lee, 1975 (Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0)
British

Ten Years After

• United Kingdom• Aktiv: 1966–1975, 1988–present
British Blues BoomBlues RockBoogie Rock

Nottingham-bluesrockbandet vars ledare, Alvin Lee, blev berömd nästan över en natt för ett flammande nio minuter långt framförande av "I'm Going Home" på Woodstock 1969, och spelade sin slitna ES-335 "Big Red" i en hastighet som gav honom smeknamnet "the fastest guitarist in the West".

Ten Years After var ett genuint utmärkt brittiskt blues-rockband i åratal innan ett nio minuter långt festivalframträdande gjorde dem till en symbol för hela epoken — ögonblicket då Alvin Lees fingrar till synes bokstavligen sprang ifrån låten "I'm Going Home" på Woodstock (Källa: Wikipedia). Bandet växte fram ur en rad tidigare Nottingham-grupper — Ivan Jay and the Jaycats, the Jaybirds, Ivan Jay and the Jaymen — innan de hittade sin klassiska uppsättning och, 1966, sitt namn: en tunga-i-kind-referens till att ett decennium hade gått sedan Elvis Presleys genombrott 1956. Gitarristen och sångaren Alvin Lee — född Graham Anthony Barnes den 19 december 1944 i Nottingham, lärde sig själv gitarr från tretton års ålder på sina föräldrars jazz- och blueskivor — ledde en stabil fyrmannagrupp med basisten Leo Lyons, keyboardisten Chick Churchill och trumslagaren Ric Lee, som alla stannade i bandet, av och till, i decennier (Källa: Wikipedia). Deras självbetitlade debut från 1967 för Deram etablerade dem som ett genuint bluesband; det råa livealbumet "Undead" (1968) och "Stonedhenge" (1969) byggde en solid brittisk anhängarskara. Sedan, den 17 augusti 1969, spelade de på Woodstock-festivalen, och deras flammande framförande av "I'm Going Home" — Alvin Lee spelade i en hastighet som gav honom smeknamnet "the fastest guitarist in the West", en tydlig föregångare till 1980-talets shred-gitarr — fångades för "Woodstock"-filmen och soundtrackalbumet. Det gjorde Ten Years After berömda nästan över en natt, kanske ur proportion med allt annat de spelat in (Källa: Wikipedia). Bandet red på momentumet genom åtta på varandra följande brittiska topp 40-album mellan 1968 och 1973, och rörde sig gradvis från ren blues mot ett mer kommersiellt boogie-rock-sound. "Cricklewood Green" (1970) var deras största brittiska framgång och gav hitsingeln "Love Like a Man" (nummer 10 i Storbritannien); "A Space in Time" (1971) pressade vidare mot radiovänlig rock och gav dem "I'd Love to Change the World", fortfarande deras mest kända studioinspelning i Amerika. Lee spelade det mesta av detta material på en sliten, klistermärkestäckt 1959 Gibson ES-335 halvhålgitarr han kallade "Big Red", med f-hålen tejpade över för att minska återkoppling — lika igenkännbar, på sitt sätt, som mannen som spelade den (Källa: Wikipedia). Bandet splittrades 1975 efter att Lee ägnade sig åt en solokarriär, och arbetade med artister inklusive George Harrison och gospel-rock-sångaren Mylon LeFevre. Ten Years After återförenades kort till Reading Festival 1983, sedan mer permanent från 1988 och framåt, och spelade in "About Time" (1989) med producenten Terry Manning i Memphis. Alvin Lee dog den 6 mars 2013 i Estepona, Spanien, 68 år gammal, av komplikationer efter en operation för oregelbunden hjärtrytm; bandkollegan Leo Lyons kallade honom "det närmaste jag hade en bror". Bandet, med nya gitarrister, har fortsatt turnera och spela in sedan dess, och gav ut "A Sting in the Tale" 2017 (Källa: Wikipedia).

Musikaliskt inflytande

Ett nio minuter långt Woodstock-framträdande gjorde Ten Years Afters Alvin Lee till en mall för gitarrhjälte-snabbspelning, en direkt föregångare till 1980-talets shred-teknik, även om bandets faktiska katalog var betydligt djupare och mer bluesorienterad än det enskilda ögonblicket antydde (Källa: Wikipedia).

Historier & anekdoter

"Bandet som turnerade och spelade in som Ten Years After från 2014 (Chick Churchill, Ric Lee, Marcus Bonfanti, Colin Hodgkinson) upphörde i samförstånd i september 2024, med sista konserter i november samma år; trumslagaren Ric Lee började omedelbart sätta samman en ny Ten Years After-sättning (Samuel C Lees, Craig Fletcher, Dave Burgoyne), som lanserades i början av 2025 med ett nytt album planerat. (Källa: Louder)"

Se & Lyssna

Utvald

Ten Years After — I'm Going Home (Live at Woodstock, 17 August 1969) [Official Audio]

TenYearsAfterVEVO

Woodstock - Ten Years After - I'm Going Home (Live)

Woodstock - Ten Years After - I'm Going Home (Live)

Ten Years After / Alvin Lee - I'm Going Home - 1969 Woodstock Festival

Ten Years After / Alvin Lee - I'm Going Home - 1969 Woodstock Festival

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Externa länkar

YouTube Music Wikipedia

Booking / Kontakt

Bookingbyrå
Inte offentligt tillgängligt
Agent/management
Inte offentligt tillgängligt
Booking-e-post
Inte offentligt tillgängligt
Bookingtelefon
Inte offentligt tillgängligt
Booking-URL
Inte offentligt tillgängligt

The current 2025-formed lineup (Ric Lee, Samuel C Lees, Craig Fletcher, Dave Burgoyne) is active, but no verified direct booking contact was found; tour dates tracked on Songkick.

Källa

Är du artisten själv, eller representerar du bandet eller bookingbyrån? Vi vill att bokningsinformationen här alltid ska vara korrekt och uppdaterad. Skicka gärna rätt uppgifter via vårt kontaktformulär, så uppdaterar vi profilen så snart som möjligt. Gå till kontaktformuläret

Källor

Håll SlowBlues oberoende. Officiell merch — bär bluesen.

Se butiken