Slow-Blues.com — Global Blues Encyclopedia
Tillbaka till artister
Wilko Johnson
Photo: Roger Green (Wikimedia Commons, CC BY-SA 2.0)
British

Wilko Johnson

Denna artist är inte längre bland oss.
Född: 1947-07-12 · Död: 2022-11-21• United Kingdom• Aktiv: 1970–2022
BritishPub RockR&B

Gick bort den 21 november 2022, 75 år gammal — spelade fortfarande veckor innan, femtio år efter Dr. Feelgood och en cancerdiagnos han besegrade mot alla odds.

Instrument
Electric guitar
Skivbolag
United Artists, Solid Senders / Wilko Johnson Band, Chess Records
från
Canvey Island, Essex
Född
1947-07-12
Wilko Johnson spelade gitarr som ingen annan brydde sig om att göra: utan plektrum, med rytm och lead samtidigt i samma hand, och ett scenframträdande — ryckigt, nervöst, som om han besköt gitarrhalsen mot första raden — som punken senare skulle göra anspråk på som sin föregångare. Han föddes John Andrew Wilkinson den 12 juli 1947 på Canvey Island i Essex. Han studerade engelska språket och litteratur vid Newcastle University, inklusive anglosaxiska och isländska sagor, och arbetade som engelsklärare när han antog scennamnet Wilko Johnson — nästan ett anagram av sitt födelsenamn — 1972 (Källa: Wikipedia). Samma år blev han drivkraften i Dr. Feelgood, pub rock-bandet från hemorten Canvey Island som bidrog till att dra brittisk rock tillbaka mot något råare och mer direkt just när punken tog form. Hans fingerspelsteknik — kopierad och vidareutvecklad från hjälten Mick Green i Johnny Kidd & the Pirates — lät honom spela rytmackord och bitande leadlinjer samtidigt, något han själv kallade sitt "mycket perkussiva gitarrljud". Dr. Feelgoods fyra studioalbum med honom i bandet var "Down by the Jetty" (1975), "Malpractice" (1975), "Sneakin' Suspicion" (1977) och liveskivan "Stupidity" (1976), som nådde förstaplatsen på den brittiska albumlistan (Källa: Wikipedia). Han lämnade Dr. Feelgood i april 1977, under omständigheter han alltid beskrev som ett avsked snarare än ett eget beslut. Han bildade därefter Solid Senders, gick med i Ian Durys Blockheads 1980, och ledde Wilko Johnson Band från mitten av 1980-talet. Den perkussiva stilen utan plektrum och det svartklädda "duck walk"-scenframträdandet — delvis ärvt från Chuck Berry — kom att påverka en generation gitarrister, bland dem Will Sergeant i Echo & the Bunnymen och Andy Gill i Gang of Four; Paul Weller sa rakt ut: "Wilko är kanske inte lika berömd som vissa andra gitarrister, men han är helt där uppe" (Källa: Wikipedia). I januari 2013 tillkännagav Johnson att han hade fått diagnosen obotlig bukspottkörtelcancer, och att han hade nio till tio månader kvar att leva. Han tackade nej till cellgifter och spelade istället en avskedsturné. Diagnosen visade sig vara fel på det mest lyckliga sättet möjligt: istället för aggressiv adenokarcinom hade han en sällsyntare, mer behandlingsbar neuroendokrin tumör i bukspottkörteln. 2014 avlägsnade ett specialistkirurgiskt team en tre kilo tung tumör under en elva timmar lång operation, tillsammans med bukspottkörteln, mjälten, delar av magsäcken och tarmsektioner, och rekonstruerade blodkärl under tiden. Han tillkännagav att han var cancerfri vid Q Awards i oktober samma år (Källa: Wikipedia). Johnson medverkade även som den tysta bödeln Ser Ilyn Payne i HBO:s "Game of Thrones" (2011–2012), en roll som växte fram ur hans medverkan i dokumentären "Oil City Confidential" från 2009, om Dr. Feelgood och Canvey Island. 2014, nyligen friskförklarad, spelade han in "Going Back Home" tillsammans med Roger Daltrey från The Who — utgiven på Chess Records, gick den in på tredje plats på den brittiska albumlistan, Daltreys bästa listplacering sedan 1981. Johnson fick en hedersdoktorstitel i konst från Anglia Ruskin University 2016 (Källa: Wikipedia). Han fortsatte att uppträda till strax före sin död, bland annat på Londons Shepherd's Bush Empire i oktober 2022. Han dog hemma i Westcliff-on-Sea den 21 november 2022, 75 år gammal (Källa: NME, CBS News, Wikipedia).

Musikaliskt inflytande

Wilko Johnson är den saknade länken punken sällan krediterar vid namn: en gitarrstil utan plektrum, med rytm och lead på en gång, och en nervös, aggressiv scennärvaro som dök upp år före Sex Pistols, ur en pub rock-scen de flesta punkhistorier behandlar som en fotnot. Han besegrade en obotlig cancer som visade sig inte vara riktigt det läkarna först trodde, spelade in ett album på tredje plats i Storbritannien tillsammans med Roger Daltrey vid 66 års ålder, och fortsatte spela till några veckor före sin död — ett bevis på att hans version av det angelägna aldrig var en pose (Källa: Wikipedia).

Influenser

Mick GreenChuck BerryJohnny Kidd & the Pirates

Familj och privatliv

Make/maka
Irene Knight

Gifte sig som tonårskärlekar; två söner, Matthew och Simon. Irene dog i cancer 2004.

Formativa upplevelser

  • •1947: Föddes John Andrew Wilkinson på Canvey Island i Essex. (Källa: Wikipedia)
  • •Newcastle University: Studerar engelska språket och litteratur, bland annat anglosaxiska och isländska sagor. (Källa: Wikipedia)
  • •1972: Antar scennamnet Wilko Johnson och blir drivkraften i Dr. Feelgood. (Källa: Wikipedia)
  • •April 1977: Lämnar Dr. Feelgood. (Källa: Wikipedia)
  • •Januari 2013: Tillkännager en obotlig cancerdiagnos och spelar en avskedsturné. (Källa: Wikipedia)
  • •2014: Operation avslöjar att diagnosen var en sällsyntare, behandlingsbar tumör; han förklaras cancerfri i oktober samma år. (Källa: Wikipedia)

Instrument och utrustning

Historier & anekdoter

"Spelade den tysta bödeln Ser Ilyn Payne i HBO:s "Game of Thrones" (2011–2012), en roll som växte fram ur dokumentären "Oil City Confidential" från 2009. (Källa: Wikipedia)"
"Fick besked om att han hade nio till tio månader kvar att leva i januari 2013 — diagnosen visade sig vara en sällsyntare, behandlingsbar tumör, och han levde nästan ett decennium till. (Källa: Wikipedia)"
"Spelade in "Going Back Home" (2014) tillsammans med Roger Daltrey från The Who kort efter att han återhämtat sig från operationen; det blev Daltreys bästa listplacering i Storbritannien sedan 1981. (Källa: Wikipedia)"
"Fortsatte att uppträda live till några veckor före sin död, bland annat en konsert på Shepherd's Bush Empire i oktober 2022. (Källa: NME)"

Samarbetspartners

Ian Dury

Gick med i Blockheads 1980.

Roger Daltrey

Spelade in "Going Back Home" (2014), som nådde tredje plats på den brittiska albumlistan.

Mick Green

Gitarrist i Johnny Kidd & the Pirates; förebilden för Johnsons fingerspelsteknik.

Se & Lyssna

Utvald

Roxette (Live) [2012 Remaster]

Dr. Feelgood - Topic

Back in the Night

Back in the Night

Wilko Johnson, Roger Daltrey - Going Back Home

Wilko Johnson, Roger Daltrey - Going Back Home

Sneaking Suspicion

Sneaking Suspicion

Milk and Alcohol

Milk and Alcohol

Se & Lyssna

Henter videoer fra YouTube…

Diskografi

ÅrTitelProducentStudioLabelListaFörsäljningMusikerYouTubeNoteringar
1975Down by the JettyVic Maile—United Artists———Dr. Feelgoods debutalbum, inspelat i falsk mono för att fånga deras råa livesound.
1975MalpracticeVic Maile—United Artists———Andra albumet samma år, en fortsättning på bandets nerbantade R&B-attack.
1976StupidityVic Maile—United Artists———Liveskiva som nådde förstaplatsen på den brittiska albumlistan.
1977Sneakin' Suspicion——United Artists———Johnsons sista studioalbum med Dr. Feelgood innan han slutade i april samma år.
1981Ice on the Motorway——Solid Senders / Wilko Johnson Band———Inspelad med hans eget band efter Feelgood-tiden.
2005Red Hot Rocking Blues——Wilko Johnson Band———En senare studioutgivning med Wilko Johnson Band.
2014Going Back HomeDave Eringa—Chess Records———Samarbete med Roger Daltrey från The Who, inspelat kort efter Johnsons canceroperation. Nådde tredje plats på den brittiska albumlistan — Daltreys bästa placering sedan 1981.

Kända låtar

01Roxette
02Back in the Night
03Sneaking Suspicion
04Milk and Alcohol
05Going Back Home

Utmärkelser

2016
Honorary Doctor of Arts, Anglia Ruskin University

Externa länkar

Wikipedia Facebook

Källor